När vi nu lever, verkar och kämpar i en disruptiv värld i konstant förändring kanske vi inte ska fortsätta i våra cementerade hjulspår.
Men när vi ska tackla förändring så föreställer vi oss ofta en riktad insats, ett avgränsat projekt eller en enstaka utbildningssatsning.
Jag tror vi behöver överge det här synsättet med fasta åtgärder och istället acceptera att vi numera gör klokt i att kontinuerligt lära och utvecklas för att kunna anpassa oss och växa i förändringen.
Men att inte ha en avgränsning för ett engagemang, att inte se slutet på utvecklingen, att det inte räcker med en 2-veckors kurs och ett diplom, det skrämmer oss. Vi vill ju gärna ha ett recept med en fast tidplan så vi kan detaljplanera och ha full kontroll.
Men numera kanske vi istället för att ”greppa läget” får ”gilla läget”.
Det är ovisst och kanske rent av kaotiskt på flera plan för de flesta verksamheter idag, och istället för att försöka hitta färdiga koncept i det oförutsägbara kanske vi får köra något i stil med:
”Ursäkta röran vi bygger om och det är lite så vi jobbar här nu mera”
J.L.Wallenberg
jlwallenberg.com 