Vad är viktigt egentligen?

Förändring och utveckling

Förändring sker hela tiden. Oberoende av vad vi tycker och oavsett om vi själva vill eller inte så förändras omvärlden, naturen, samhället, våra relationer, våra vänner och familj och även vi själva.
Universum utvidgas konstant, jorden snurrar och tiden tickar. För varje hjärtslag, andetag, tanke och intryck förändras vi en liten smula.
Även om vi på något magiskt vis lyckades frysa vår egen förändring så kommer jorden ända fortsätta snurra och allt runt omkring oss fortsätta förändras vilket innebär att vi i förhållande till allt runt omkring oss förändras. Förändringen är helt enkelt oundviklig. Denna förändring har i det långa perspektivet genom evolutionen gynnat människans utveckling och gjort oss till en mycket välkonstruerad och intelligent varelse. Men i ett kortare perspektiv har vi dock ingen direkt nytta av evolutionens naturliga urval. I vår nutid där den tidsknutna långsamma förändringen mer löper på som ett kretslopp, medans teknikutvecklingen accelererar i en oerhörd fart lever vi alltså i ett extremt snabbutvecklat digitalt samhälle som vi ännu inte hunnit anpassas till. Här krävs det stor tilltro till människans faktiska kapacitet och modulerbarhet samt viss förståelse för dess mentala och emotionella funktioner och effekter för att vi själva faktiskt ska kunna driva vår egen utveckling och växa ut ur vårt cirkulära vanemässiga och lättmanipulerade beteende.

Det finns den gamla liknelsen om vatten som stillastående blir sjukt, medans flödande vatten eller vattendrag med både tillopp och utlopp hålls friskt och livgivande.
Jag tror faktiskt det ligger mycket i detta att inte sluta sig och stagnera utan vara öppen för känslor, intryck och idéer. Och att inte låsa sig utan utvecklas och fritt prova, uttrycka och skapa.

För att vi ska kunna vara som det flödande vattnet, leva friskt och bidra till vår omvärld, menar jag att även vi likt vattnet måste vara i rörelse. Jag syftar nu dock inte på kroppslig aktivitet även om det också är av mycket stor vikt utan mer på en själslig riktning. Om vi sinnesmässigt endast förflyttas genom denna tidsknutna förändringen som tenderar att likt en degenerativ tyngdkraft dra oss ner mot självbelåtenhet, apati, och meningslöshet så blir vi mer som det stillastående vattnet som sakta försämras och blir unket. Jag menar att våra liv behöver ett syfte, en mening, en riktning likt en fjällbäcks porlande färd nedför fjället, vars syfte inte är att vara vatten, det är ju bara vad den består av. Dess syfte är heller inte att nå fram till fjällsjön eller fjorden, det är dess slutdestination. Det finns heller ingen mening med eller värde för fjällbäcken att i sig bli en älv eller en flod, det skulle endast meningslöst förvrida verklighetens proportioner. Förvisso kan bäcken slå följe med andra bäckar och nu tillsammans lekfullt som en fors färdas vidare. Men syftet för fjällbäcken är ändå att rinna nedför fjället och längs sin färd bredda och fördjupa sig i sina fåror och upptäcka och utveckla nya vägar och utmed hela sin färd berika sin närhet samt erbjuda svalka och törstlindring till förbipasserande.

Det här med utveckling framställs inland som att konstant ökad tillväxt är ett måste för att vi inte ska fastna och bli som det stillastående sjuka vatten. Men precis som fjällbäcken inte har något värde av att i sig själv bli en flod, tror jag inte på att vi ständigt måste pressa oss mot något större och bättre som om det skulle finnas en slutlig absolut nivå att nå upp till eller en ultimat övermänniska att transformeras till. Sådana tankar och föresatser tillhör nog mer metafysiken, mysticismen och serietidningarna vilket inte är något jag tänkte gå vidare in på här.
Om man har hittat ett syfte, en passion ett läge där man känner att man trivs, bidrar och vill vara finns det ju ingen anledning att ombilda sig till något annat, och det är inte det jag menar. Men att bredda, fördjupa och skapa nya fåror, alltså att utvecklas och växa för att bättre, roligare, mer njutbart och givande följa sin riktning och sin passion och tjäna sitt syfte är något som i sig skapar mening och värde.

Gravitation och kreativitet

Men det är som att det hela tiden finns en gravitation som drar mig ner mot ett slags likgiltighet. Om jag inte har en riktning, ett syfte eller om jag släpper fokus under lite för lång stund så dras jag ner mot apatin.

Mihaly Csikszentmihalyi pratar om ”the force of entropy”. Att det är en överlavnadsmekanism som genom evolutionen byggts in i våra gener likt en regulator som såg till att vi sparade energi när vi hade möjlighet så vi var laddade och redo när det verkligen krävdes.
Det är därför det finns ett sådant sug efter att slänga sig i soffan och parkera skallen i neutralläge.
Så denna dragningskraft, denna starka gravitationliknande kraft som så tungt drar mig mot entropin är alltså en inprogrammerad funktion som tjänar eller i alla fall tjänade ett syfte.
Dragningskraften till, eller helt enkelt njutningen av att vila tjänar alltså syftet att få mig att spara på mina krafter så att jag är redo och utvilad tills då situationen verkligen kräver min fulla kapacitet. Men detta är en systemrest, en programsträng från en svunnen tid, en mångtusenårig kvarleva som systemet inte på långa vägar hunnit programmera om till en mer nutidsanpassad funktion. Vi behöver absolut fortfarande vila men numera i dagens samhälle behöver vi inte spara våra fysiska krafter för att vara redo för vildmarkens dödliga utmaningar. I dag behöver vi snarare mental återhämtning från den massiva intrycks- och stimulansstorm som konstant ansätter oss från alla riktningar.

Vi har här två dragningskrafter eller njutningar som vi slits mellan. Njutningen av vila, och njutningen av kreativt skapande och upptäckande.
Njutningen av vila tjänar oss inte på samma vis i dag som den gjort historiskt på savannen. Medans njutning av kreativt skapande och upptäckande inte bara tjänar syftet att överleva utan även att bli bättre, genom anpassning och utveckling.

Tristess och passion

Som Mihaly även pratar om så får tristessen oss att efterfråga nya utmaningar, och ångesten får oss att efterfråga nya eller bättre färdigheter.
Förr gav oss vardagens alla utmaningar den tillfredsställelsen vi behövde för att komma från tristessen. Nu kan vi få den tillfredsställelsen genom passiv underhållning.
Förr gav oss våra väl använda och för varje dag förbättrade färdigheter den känsla av kontroll och lugn vi behövde för att hålla ångesten borta. Nu så dämpar vi i bästa fall ångesten med medicin.

För att inte heller bli ett offer för passiv stimulans behöver vi välja ett syfte. Även Victor.E.Frankl pratar om detta, förvisso i ett lite annat sammanhang men uttrycker det som att du kan välja ett högre syfte med dit liv eller välja att bli ett offer för omständigheterna, en tillfälligheternas leksak. Det är alltså viktigt av flera anledningar att ha ett syfte, en riktning en vision ett intresse en nyfikenhet en passion.
För att motivera oss till ansträngning och fortsätta även när det är jobbigt
För att faktiskt njuta av resan och inte bara stirra på ett fjärran mål
För att inte bli uttråkade
För att inte dras ner mot entropin
För att inte bli tillfälligheternas leksak
För att skapa och uppleva menigsfullhet

Vad som faktiskt är viktigt

Ofta hörs uttrycket: ”-ä vad fan, man lever bara en gång”, som ett rättfärdigande för något kortsiktigt njutbart och inte sällan överdrivet riskfyllt.
Om vi nu bara lever en gång, vore det då inte lämpligt att lägga stor vikt och fokus på att leva länge, uthålligt njutbart och meningsfullt? Istället för trångsynt meningslöst med sporadiska kortsiktiga njutningar och tvivelaktiga risktaganden med ”Carpe Diem” som slogan för att sedan återgå till vardagens ekorrhjul.

Om du upplever tristess, ångest eller meningslöshet så fundera en stund på hur det för just dig ligger till med förhållandet
mellan passiv stimulans gentemot faktiska utmaningar,
mellan vila och förströelse gentemot kreativt skapande och upptäckande,
mellan tröstande och dämpande självbehandling gentemot utvecklandet av färdigheter,
mellan fåfänga och själviskhet gentemot ödmjukt givande och hjälpande,
mellan poänglös detalj-onani gentemot kreativt värdeskapande.
mellan efterkonstruktioner i meningslösheten gentemot utnyttjande av tillfälligheter
mellan tittande, följande och kommenterande av andras liv gentemot leva ditt eget.
Om ditt arbete eller liv känns meningslöst så är det inte nödvändigtvis ditt liv eller arbete det är något ”fel” med. Det är fullt möjligt att det bara är din inställning och dina föreställning som kan vara i behov av en justeringen.

Fundera på vad som faktiskt egentligen är viktigt och värdefullt för just dig och hur du i vardagens och helgens olika delar kan göra små justeringar för att än mer lyfta fram det i fokus. Och på så vis tydliggöra ditt syfte och därigenom ännu roligare och mer berikande leva ett meningsfullt liv som ger större värde åt dig själv och sammanhang och människor du möter.

J.L.Wallenberg