Inte så jävla självklart

Jag triggas av att se människor hitta sin motivation. Att se dem inse vilka stora möjligheter de har och att deras största hinder oftast är deras egna begränsande föreställningar och att dessa är fullt förändringsbara. Jag sporras av att prata om mål, visioner och drömmar, att se människor inspireras och förstå sin egen potential och förmåga till att förändras, utvecklas och faktiskt skapa sitt eget liv. Jag blir peppad när människor passionerat lever sitt syfte och växer genom svårigheter och steg för steg driver sin utveckling vidare framåt.

men…

Det finns något som först måste klargöras innan vi kan pratar vidare om våra fantastiska möjligheter och vår enorma potential.
Det är nämligen inte så jävla självklart att hitta sin grej, att välja sitt syfte eller skapa sin passion.
Vad fan ska jag jobba med, vad ska jag göra i livet, vad är egentligen viktigt, och varför?

Det hjälper ju föga att höra att jag har hela världen för mina fötter. Att jag själv kan välja vad jag vill göra, och vem jag vill vara. Att jag inte är bunden till min historia. Att jag är fri att följa mina drömmar och min passion.
Det hjälper inte mig ett skit, om jag själv inte har kommit fram till vad jag faktiskt vill, eller om jag inte har reflekterat över vad jag egentligen tycker, tänker och värdesätter.
…och hur lätt är det egentligen att komma fram till det?

Ta ditt nuvarande sammanhang med alla människor du möter och umgås med. Dina vänner och din familj, chef och kollegor, lärare och klasskamrater samt alla andra tyckare och bedömare. Skala sen upp det till en global nivå genom sociala medier och hela internet med all världens kommersiella och mediala påtryckning. Hur lätt är det att hitta och välja vad du själv egentligen vill när påverkan och utbudet är så extremt. Utifrån denna situation kan det minst sagt vara snårigt, svårt och rent hopplöst att utforska, testa, hitta och välja vad du själv faktiskt gillar och vad du tycker är viktigt och rätt.

Du vill ju vara omtyckt och passa in bland vännerna, vara en del av gruppen och då anpassa dig till sammanhanget så du kan känna tillhörighet. Samtidigt vill du kanske sticka ut lite så du inte blir helt anonym och försvinner i mängden.

Det är inte alltid så lätt att prova och testa sig fram då det finns risker som kan leda till oönskade sociala konsekvenser. Fel val i fel sammanhang kan ge dig en försämrad status i gruppen eller i värsta fall få dig att hamna utanför. Då är det ju enklare och säkrare att bara följa strömmen och anamma den kollektiva hållningen, och fundera på vad du själv faktiskt vill lite senare i livet när det känns lite tryggare.
Detta kan tyvärr vara en vansklig fälla. Ju längre du väljer att prenumerera på ditt valda sammanhangs kollektiva tyckande, tänkande och värderande desto mer kommer du accepterar dem som dina faktiska egna, och desto svårare blir det att bryta med dem. Det behöver förvisso inte vara något fel med ditt sammanhang. Din grupps moral, värderingar och agerande kanske är helt i linje med vad du ändå självmant hade valt. Men att via ”autogiro” knyta sig till något utan att ha gjort ett aktivt val kan leda till att du spenderar din tid med att leva någon annans liv istället för ditt eget. Det kan leda till att du lever en slump istället för en avsikt.

Oavsett hur du gjort hitintills! Hur vill du göra nu, från och med i dag?
Vill du köra med ”cruise control” och ett ”copy paste” på ditt sammanhang?
Eller vill du börja klura på vad du själv faktiskt tycker är viktigt på riktigt?

J.L.Wallenberg