Vad hände med magin?


Som liten pojke hade jag en magisk fantasi. En inlevelsefull och gränslös föreställningsförmåga där allt var möjligt. Dagarnas lek och sysslor förvandlades ofta till spännande mysterier, storslagna äventyr och andra helt uppslukande fantasier.
Från förskolan ända upp i högstadiet framkom det på samtliga kvartssamtal att jag ofta ”försvann” på lektionerna. Jag var visst en riktig dagdrömmare. Dagdrömmandet varvades även med nätternas färgstarka och äventyrsfyllda drömmar. Flera av dessa drömmar minns jag fortfarande väldigt tydligt.

Jag tror jag kunde drömma mig bort vart som helst när som helst hur som helst.

Jag har många starka minnen från min magiska barndom. Flera av dessa finns tydligt inetsade i mig och jag kan fortfarande förnimma känslan jag hade vid många av tillfällena.

Det fanns i mig en ständigt förväntan på att det där magiska skulle hända och komma till liv på riktigt. Att jag där hemma i vardagen i lilla Kisa skulle få vara med om något enastående, något mystiskt oförklarligt och nervkittlande. Även om det aldrig hände på riktigt så sänkte det mig inte. Det fick mig inte att sluta fantisera och drömma. Jag var på något sätt så övertygad om att magin fanns där ute. Även om jag inte såg den så gav vissheten mig allt det bränsle jag behövde till mina drömmar och fantasier.

Denna magiska fantasi och nyfikenhet har dessvärre sedan dess på något vis bleknat och städats bort. Bland annat genom att skolan, vuxenlivet, detaljstyrda arbetssituationer, fördummande tidsfördriv samt en lite väl vanestyrd vardag gjort ett bra jobb med att kväva det barnsliga och därmed också strypa fantasin och den lekfulla föreställningsförmågan.

Ofta har jag som vuxen sökt efter sätt, medel och situationer som skulle kunna få mig att uppleva min barndoms magi på nytt. Filmer, musik och barndomsknutna traditioner har varit några saker som kunnat ge mig lite smak av min barndoms magi. Men det har aldrig blivit på riktigt. Det har aldrig kommit i närheten av hur det en gång var. Till slut fick jag helt enkelt överge mitt sökande och inse att jag blivit för vuxen och kvävd och att magin för alltid var borta.

Senare efter att jag träffat min fru och vi skaffat våra egna små busungar, infann sig återigen längtan och jag ville verkligen att våra barn skulle få uppleva samma fantastiska magi som jag själv upplevt som liten.

Men att inte nå fram, att inte lyckas förmedla vad jag så gärna vill ge mina barn gjorde mig sorgset besviken. Men jag insåg till slut att jag vare sig kunde eller var tvungen att tvinga fram min barndoms magi, utan istället behövde låta mina barn uppleva sin egen barndom, genom sina föreställningar och med sin fantasi.

Och där, när jag provade mig fram. När jag med en ny nyfikenhet ville hjälpa våra barn växa och utväxlas utan skygglappar och inte minst att själv göra detsamma tror jag mig otippat nog ha hittat magin igen. Förvisso inte samma magi jag hade som barn, men nog en väl så fantastisk. Jag ser den nu även uppdelad i två delar.

1

  • Kraften i att som vuxen vara trygg nog att våga bli barnslig igen och med den lekfulla fantasin och uppfinningsrikedomen hitta kreativiteten. Och sen låta den kreativa förmågan hjälpa mig övervinna min trångsynthet och mitt vanestyrda agerande i både hem och profession.
  • Kraften i att med mogen vishet och reflektion inse att jag har ofantliga mängder föreställningar om mig själv och om min omvärld, vare sig jag valt dem medvetet eller inte och att jag med ett barns gränslösa fantasi och föreställningsförmåga kan justera dessa och skapa den bild av verkligheten som inte begränsar mig utan som hjälper mig vidare mot mina mål och min vision.
  • Kraften i att med ett barns enastående påhittighet och anpassningsförmåga få ett ostoppbart lösningsfokus. Och att det i kombination med beslutsamhet och faktiskt agerande kunna möjliggöra vad jag än väljer att ställa in mitt sikte på.

2

  • Magin i att leva med avsikt, och inte bara vara en åskådare. Att inte passivt låta omständigheter styra utan välja sitt syfte och verkligen leva sitt liv.
  • Magin i att välvilligt bidra till någon annans glädje, lycka och framgång.
  • Magin i att barnsligt nyfiket upptäcka nya lärdomar och insikter.
  • Magin i att uppleva stilla fridfullhet.
  • Magin i att våga och låta sig bli berörd.
  • Magin i att med familj, vänner och även med främmande få erfara stunder. Stunder i fullständig avsaknad av tillgjordhet, spel och inställsamhet, i total trygghet i gemenskapen, där alla närvarande med någon form av ödmjukhet och empati vill förstå varandra, och där människors sanna lika värde är självskrivet.
  • Magin i sammanhang där det inte finns misslyckanden, där det endast finns resultat.
    och inte minst,
  • Magin i underbar, naturlig och innerlig njutning.

Så, magin var aldrig förlorad och borta. Den förvandlades bara, från ett barns spännande äventyr till en vuxen mans kreativa livsnjutning.

.

J.L.Wallenberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s