Det som jag tror fascinerar mig mest i detta är att det hos så många ledare verkar finnas någon form av okunskap, ovilja eller om det kanske är oförmåga till insikt.
På något sätt är man så fastvuxen i gamla mönster att man inte ser eller förstår att man till mångt och mycket är kvar i industrialismens synsätt och värderingar.
Exempel
Arbetsmoralen och motivationen hos medarbetarna är låg och skötseln av anläggningen har försämrats. Medarbetarna börjar strunta i rutiner och missköter sina uppgifter.
Man inser att något måste göras.
I detta skede tas ofta ett intressant beslut.
Man beslutar sig för att skicka ut ett uppsträckningsmejl och passar då även på att bifoga en uppdaterad version av policyn med mer detaljerade förhållningsregler.
Man tänker att nu borde de förstå och skärpa sig, och så har bekymret löst sig.
Om vi tar ett maskinellt exempel
Maskinen gnisslar och går sämre. Den producerar inte lika mycket som den borde och med sämre kvalitét dessutom.
Då kommer vi tillbaks till det intressanta beslutet.
Väljer vi här som med personalen att skicka ett uppsträckningsmejl till maskinen, att ge maskinen lite nya parametrar, ställa upp hastigheten, höja momentet och öka trycket?
eller
väljer vi att ge maskinen den service och det underhåll den faktiskt är i behov av?
I detta läge värkar det ofta som att vi tar bättre hand om våra maskiner än om vår personal.
Tiderna förändras, så även i Sverige.
Det är mer slimmade organisationer nu på de svenska arbetsplatserna än någonsin.
Vi jobbar mer än förut, båda föräldrarna 100%.
Vi har det bättre ställt nu än någonsin förr.
Men att detta skulle påverka engagemanget och motivationen hos våra medarbetare förstår man inte.
–de har ju betalt för att göra jobbet, vad fan är problemet..? O´så står man där helt oförstående.
Skulle man här nämna företagskultur eller Maslows behovstrappa så får man mest en frågande blick tillbaka.
Man verkar tänka att man är en duktig, positiv och bra ledare om man inte bara kör med piskan utan även ger lite morötter.
O´vad det gäller just piska och morot så finns det så mycket forskning på ämnet, men det är som att man av princip inte vill ta till sig den.
Vare sig piska eller morot fungerar!! …eller joo, om det är enkla monotona tydliga praktiska uppgifter så kan det faktiskt ha en positiv effekt.
Men om hjärnan måste kopplas in, när det kommer till att utföra något mer komplext som kräver lite tankeverksamhet så får både piska och morot en negativ effekt. Och hur många arbetsplatser idag i Sverige har dessa enkla monotona arbetsmomenten kvar i någon större utsträckning.
Så, åter igen. Det som jag tror fascinerar mig mest i detta är oförmågan till insikt. Antingen tror man att vi faktiskt lever i det gamla industrisamhället eller också ser man helt enkelt inte att ledarstilen inte följt med i samhällsutvecklingen.
- Förstår alla medarbetare vad som förväntas av dem?
- Är organisationen tydlig och klar för alla medarbetare?
- Förstår alla medarbetare varför de ska göra den uppgift de är satta till att utföra?
- Är alla medarbetare införstådda med värdet av deras goda arbetsinsats?
- Känner alla medarbetare att deras chef respekterar dem?
- Upplever alla medarbetare att de får uppskattning för det jobb de utför?
- Har du förtjänat dina medarbetares förtroende?
- Har du som ledare lyckats skapa en bra gruppkänsla där alla medarbetare känner tillhörighet?
- Förstår alla medarbetare vilka mål företaget har och vad dessa konkret innebär för arbetsgruppen & individen?
- Är alla medarbetare trygga i sin arbetsgrupp?
- Känner alla medarbetare att de har en utmaning i sitt arbete?
- Upplever alla medarbetare att de kan påverka sin arbetssituation?
Om ja på alla dessa frågor så har man nog kommit en bra bit på vägen mot en god produktiv arbetsmiljö.
Om nej så föreslår jag att man börjar jobba på det!
J.L.Wallenberg
jlwallenberg.com 