Det här och liknande uttryck används av många chefer, och absolut finns en poäng i uttrycket. Men det verkar främst användas som en ursäkt för att forcera framåt utan att behöva bemöta medarbetarnas frågor, invändningar och oro.
Poängen med uttrycket är väl något i stil med
- att vi inte ska styras av en uppblossad opinion,
…utan snarare av en gemensam vision - att vi inte ska styras av att behaga,
…utan snarare av att hjälpa och ledsaga - att vi inte ska styras av enskildas starka åsikter,
…utan snarare av tydliggjorda insikter - att vi inte ska styras av tillfälliga grupperingar,
…utan snarare av grundläggande värderingar
Men uttrycket verkar som sagt användas mer som en ursäkt eller som en feg undanflykt från att på riktigt möta medarbetarna.
Och ledarskap handlar inte om att styra med feghet, utan om att leda med mänsklighet.
Uttrycket betyder alltså inte att vi ska blunda för människans behov, tankar och känslor, eller reducera medarbetaren till en spelpjäs.
Uttrycket handlar snarare om
- att trots eventuell impopularitet våga finnas tillgänglig och transparent.
- att med verklig insikt om medarbetarnas situation, åsikter och rädslor öppet våga ta fullt ägarskap över beslut och ageranden, utan undanflykter och bortförklaringar.
- att utifrån en förståelse för hur beslut och förändring kommer påverka och upplevas av den enskilda medarbetaren, ärligt våga bemöta frågor, frustration och tvivel.
Det handlar alltså inte om att strunta i medarbetarna och vad dom tycker och tänker, eller att kasta ut ”förändringsgranater” i verksamheten och sen barrikadera sig på kontoret.
Det handlar inte om att vara ”chef för” verksamheten, utan om att vara ”ledare i” verksamheten.
Det handlar – förvisso inte helt enkelt – om mänskligt ledarskap.
Nu finns dock risken att just detta beteende och ledarskap inte bara kommer göra dig mer respekterad och trovärdig, utan möjligen även mer omtyckt och populär. Men det är i så fall bara en bieffekt du får lära dig handskas med.
JL Wallenberg
jlwallenberg.com 