Varje människa har en självklar rätt att leva sitt liv så som den själv vill, och alla människor har ett lika värde precis som FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter utgår ifrån. Men bara för att alla människor har samma grundläggande rättigheter och lika värde betyder inte det att vi alla är lika, med samma förutsättningar, synsätt och värderingar. FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter säger ju inte att det finns ett rätt sätt att tänka, tycka, värdera och agera, utan beskriver bara ett antal grundläggande mänskliga rättigheter utifrån att vi alla är lika mycket värda. Detta lika värde är helt oberoende kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning, ålder, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, ideologi, världsbild och så vidare och bygger helt enkelt på att vi alla är människor och därav har lika värde.

Så, om någon är lycklig i sin lilla bubbla, trivs i sin intellektuella skokartong eller njuter av sin enastående briljans så har den all rätt att få leva där utan att bli diskriminerad, kränkt eller påprackad något annat. I dessa obestridliga rättigheter finns förstås utmaningar. För i denna rätt och frihet att leva sitt liv som en själv vill finns också möjligheten och friheten till bland annat trångsynthet, rigiditet, intolerans, själviskhet och maktlystnad. Inget av detta strider ju i sig mot någon av de 30 listade artiklarna gällande mänskliga rättigheter. Vi har ju alla rätten att vara rädda och trångsynta bakåtsträvare eller äregiriga och egocentriska statuspundare så länge vi inte i vårt agerande kränker någon av de listade rättigheterna. Men även om dessa inskränkta och självupptagna egenskaper i sig inte går emot våra mänskliga rättigheter så kan de helt klart försvåra arbetet med att upprätthålla dem.

FN beskriver de globala målen och de mänskliga rättigheterna som sammankopplade och beroende av varandra. Men trots detta finns alltså enligt ovan resonemang ett skav. Rättigheterna tillåter ju som sagt även trångsynthet, själviskhet, intolerans och bakåtsträvan. Och då detta skapar svåra utmaningar i arbetet med att nå målen och upprätthålla rättigheterna så behöver något göras. Men vare sig de mänskliga rättigheterna eller globala målen är något vi ska tulla på. Så istället för att ta bort eller förändra något av det som redan tagits fram kan vi ju lägga till något. Något som skulle kunna katalysera arbetet så vi effektivare både kan nå målen och upprätthålla rättigheterna. Och ett initiativ som verkligen tar sig an just detta är Inner Development Goals (IDG) som utgör ett ramverk för transformativa färdigheter för en hållbar utveckling. Alltså de inre förmågor, kvalitéer och färdigheter vi behöver för att kunna uppnå de globala målen.

Både de mänskliga rättigheterna och de globala målen är något vi verkligen ska hålla högt och kämpa för, då det handlar om vår gemensamma mänskliga framtid här på planeten jorden. Vi står inför många olika utmaningar i detta stora arbete, men det största hindret verkar alltså ligga hos oss själva – i vår bristande självinsikt, empati, tillit, samarbetsförmåga och handlingskraft. Men om vi utvecklar dessa förmågor, om vi tränar upp dessa färdigheter kanske vi skulle kunna accelerera arbetet med att trygga våra mänskliga rättigheter och framgångsrikt ta oss an våra globala gemensamma skyldigheter.

JL Wallenberg

Lämna en kommentar