Att säkerheten är viktig och central är det just inget snack om. Att vi ska komma hem oskadda från jobbet är inte längre bara en fin vision utan ett självklart mål i de flesta industriers arbetsmiljöarbete. Dessutom växer det fram en allt bredare insikt och förståelse om att arbetet inte bara ska vara tryggt och säkert, utan även hälsofrämjande, hållbart och utvecklande.
När säkerheten hamnar i skymundan
Vad gäller just säkerhet så pratas det inom industrin ofta om ”säkerheten först”, vilket är en självklar ansats för en trygg arbetsmiljö utan olyckor.
Men det är samtidigt ett uttryck som i praktiken kan vara svårt att fullt ut leva upp till. För det handlar ju inte om att säkerheten kommer först på agendan, att hjälmen sitter överst på huvudet eller att checklistan fylls i före jobbet.
Det handlar snarare om vilka mål vi sätter, vad vi belönar, hur vi kommunicerar och agerar – och vilket stöd som finns i vardagen.
Och när produktionen strular, tidsschemat spricker, resultaten sviker eller lönsamheten dalar, är det lätt att produktionen får allt fokus – och säkerheten kommer i skymundan, där undantag och avsteg gradvis börjar accepteras.
Kanske inte från det som regelmässigt ska göras, men däremot från hur det görs. Trots pressen håller vi kanske fast vid de grundläggande reglerna, de synliga kraven och den satta strukturen – men vi börjar tumma på kommunikationen, samarbetet, ledarskapet och kulturen.
Även om morgonmötet, hjälmen, reflexvästen och checklistan fortfarande strikt upprätthålls, börjar andra riskfaktorer accepteras – som stress, trötthet, kompetensbrist, nonchalans, dysfunktionellt samspel och bristande dialog, där överlämningar, avstämningar, genomgångar, verifieringar och informationsflöden uteblir.
Här tenderar paragrafen i sig bli viktigare än syftet, och det centrala blir att få det avbockat – inte att det blir uppfyllt.
Och här växer ett förhållningssätt fram där säkerheten inte längre anses ligga hos människan – utan i checklistan. I den avprickade rutan, snarare än i utförarens kompetens, närvaro, omdöme, inställning, förmåga och beteende.
Vi blandar ihop vad och hur
Egentligen är det inte så konstigt om produktionen skulle gå först. För utan produktion, utan produkt, utan leverans, utan affär – finns ingen verksamhet, inga resultat och inga jobb.
Men här tror jag att det finns ett grundläggande missförstånd.
Vi ställer nämligen produktionen och säkerheten mot varandra, som om de konkurrerade om samma plats i en rangordning. Som om det ena alltid måste gå före det andra – kanske för att det passar bättre in i våra ledningssystems förenklade flödesscheman.
Men vad händer om vi håller isär de här två delarna? Om de inte konkurrerar om samma plats eller följer samma logik. Om produktionen är vad vi gör, och säkerheten hur vi gör det. Om produktionen handlar om arbetet, uppdraget, volymen och lönsamheten – och säkerheten handlar om kompetensen, medvetenheten, ansvarstagandet och beteendet.
Med det här förhållningssättet blir skydd, rutiner och riskreducering ett resultat av säkerheten – snarare än grunden till den. Ett resultat av hur vi ansvarsfullt förhåller oss till människan och hennes säkerhet, och utifrån det väljer att undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. Istället för att naivt förlita oss på att säkerheten helt och fullt uppnås genom skydd och blind regelefterlevnad.
Mission first – safety always
Inom flygvapnet finns uttrycket: ”Mission first, safety always.” Och det är något jag tror att vi inom industrin kan inspireras av.
Även om det är helt skilda verksamheter, har de en viktig sak gemensamt: båda finns till för att utföra ett uppdrag. Och för industrin handlar uppdraget om just produktionen. Hela verksamhetens existens bygger ju på att uppdraget faktiskt blir utfört.
För ett flygvapen som inte flyger, ett pappersbruk utan pappersproduktion eller ett värmeverk utan värmeproduktion har helt enkelt inget existensberättigande. Så uppdraget måste, på så vis, komma först.
Men – och det här är ett viktigt ”men” – det betyder inte att säkerheten degraderas till en andra plats. Tvärtom visar det hur viktig den är. Att säkerheten anses så viktig att den måste hanteras separat. Att den ständigt måste vara närvarande, som ett ansvarsfullt förhållningssätt och mindset i varje beslut och i varje bedömning, i varje uppgift och i varje insats.
För om vi inte utför uppdraget säkert, är det inte så säkert att uppdraget blir utfört.
Och då brister det i dubbel bemärkelse – både i säkerheten och uppdraget. Men konsekvenserna kan bli långt fler.
Det kostar att chansa
En bristande säkerhet som leder till en olycka kan mycket väl leda till att både den specifika uppgiften får avbrytas och produktionen stoppas. Och utöver det mänskliga lidandet kan det även leda till frånvaro, behov av extra resurser, kostnader för stillestånd och hantering av utredningar. Och innan produktionen kan återupptas kan det krävas kontroller, besiktningar, återställanden, reparationer, modifieringar och säkerhetsåtgärdande anpassningar.
Bättre då att vid bedömning av hög risk, stanna upp, ändra taktik, tänka om, byta angreppssätt eller skaffa det som behövs för att på ett ”säkert sätt lyckas”, istället för att chansa och tro att vi, ”lyckas säkert”.
För absolut kan vi ställas inför situationer då uppdraget är för farligt att utföra. Men att då stanna upp, och tänka om, betyder inte nödvändigtvis att säkerheten prioriteras före produktionen.
Det kan istället vara ett tecken på en kompetent, fungerande och ansvarsfull säkerhetskultur – med förståelse för helheten, där angreppssätt och väg framåt väljs utifrån vad som är säkrast för både produktion och person.
Bygg kultur – inte bara regler
Så istället för att med stora ord basunera ut ett politiskt korrekt ”säkerheten först” och helt förlita sig till regler, skydd och strikta arbetssätt som ändå sällan håller hela vägen ut i praktiken – kanske vi ska bygga en kultur och struktur som inte bara fokuserar på att höja säkerheten, utan också på att höja medarbetaren.
En kultur där vi utgår från tillitsprincipen.
En kultur präglad av engagemang, ansvarstagande, samarbete, tillit och trygghet – där vi stärker och bemyndigar medarbetarna, och ger dem resurser, kompetens, befogenheter, ansvar och förtroende att utföra uppdraget. Där vi ser medarbetaren som den viktigaste framgångsfaktorn – inte som en drönare som bara ska följa kommandon eller spelpjäs som utifrån spelreglerna bara ska fylla sin binära funktion.
För arbetet i en industri är inte svartvitt – det är sällan så enkelt som säkert eller farligt, riskfyllt eller riskfritt.
Vi kan inte eliminera alla faror. Många risker kommer alltid finnas där så länge vi har verksamheten igång – och när vi tar bort en risk, kan vi samtidigt lätt tillföra en annan.
Det handlar alltså inte bara om riskreducering och i slutändan få bort varje risk – utan om att få till en god förmåga att förstå, bedöma och hantera dem klokt och medvetet.
Och här räcker det inte med kompetens enbart i form av rena kunskaper och färdigheter – utan även i form av förståelse för sammanhang, situationer och de risker som kan uppstå. Det handlar dessutom om självkännedom och medvetenhet om de faktorer som påverkar våra bedömningar och beteenden. Och inte minst om förmågan att på ett tryggt och framgångsrikt sätt kunna navigera, fatta beslut och agera i en industriell och riskfylld miljö i ständig förändring.
Det kräver träning på flera nivåer
Inom flygvapnet tillexempel, handlar det för en pilot inte bara om att gå en grundutbildning och skaffa sitt flygcertifikat. De tränas löpande och måste återkommande visa att de kan hantera både rutin och kris. För det handlar inte bara om vad de vet och kan – utan hur de reagerar, känner, tänker, agerar, hanterar och fungerar i skarpa situationer.
Samma sak gäller i industrin.
Det handlar inte bara om att träna bort det som är fel och farligt utan även om att träna upp och utveckla det som är säkert, hållbart, stärkande och fungerande.
Vi behöver rusta och träna våra medarbetare – med kunskaper, färdigheter, befogenheter, resurser, tillit och förmåga – så att de med trygghet och medvetenhet, på ett ansvarsfullt, säkert och föredömligt sätt kan agera och hantera uppgifter, utmaningar och förändrade situationer framgångsrikt.
Men det räcker inte att ställa krav på individen – vi behöver också aktivt utveckla organisationen och ledarskapet.
För hur vi organiserar, involverar, fördelar, återkopplar, lär, korrigerar – och framför allt belönar – spelar en avgörande roll för vilken struktur och kultur som formas.
En säker arbetsmiljö är inte ett hinder – den är en förutsättning
Så istället för att försöka trycka in produktion och säkerhet i samma flöde och därmed tvinga dem till konflikt – kan vi välja ett annat sätt att tänka:
Där uppdraget är själva flödet, och säkerheten är rören som tryggt leder flödet intakt hela vägen fram.
Absolut kan säkerheten i vissa situationer uppfattas som ett bökigt hinder för produktionen. Men i det långa loppet – om vi gör det på rätt sätt – är det precis tvärtom.
För om både produktion och säkerhet är viktigt, om uppdraget måste utföras och flödet alltså komma fram – då är det ju vare sig säkert, effektivt eller hållbart att stressat springa med hinkar. Bättre då att långsiktigt säkerställa flödet genom god ledning och fungerande system.
Där systemet både handlar om den struktur vi gemensamt bygger, och den kultur vi tillsammans formar.
Här blir säkerheten inte bara en slogan och reflexväst – utan ett kompetent, medvetet och ansvarsfullt sätt att tänka, förhålla sig och agera.
En god säkerhet och arbetsmiljö är alltså inte ett hinder, utan en förutsättning för att lyckas, och kunna bygga och driva en långsiktigt fungerande och framgångsrik verksamhet.
En verksamhet som inte bara är trygg och säker,
utan dessutom hälsofrämjande, hållbar och utvecklande.
För säkerhet handlar inte bara om att undvika, reducera och ta bort det riskfyllda – utan om att stärka, bygga och utveckla det hållbara.
JL Wallenberg
jlwallenberg.com 