Människor

Lagar och föreskrifter är inte till för sig själva, utan för ett syfte. Och regler och rutiner kring arbetsmiljö och säkerhet har krasst sett ingen poäng överhuvud taget om det inte vore just för att värna om medarbetarens hållbara, hälsosamma och trygga arbetsliv.

Utifrån den här förståelsen, finns alla möjligheter att bygga och forma en hållbart fungerande verksamhet. En verksamhet där en stark och trygg kultur samspelar med en tydlig och säker struktur – som inte bara möter upp mot regelverken utan framför allt fyller dess syfte.

 

Men många verksamheter verkar tyvärr inte utgå från människan, utan från paragrafen i sitt arbetsmiljö- och säkerhetsarbete. Och från den här regelfokuserade utgångspunkten tenderar det konstrueras rigorösa strukturer med delegeringar, anvisningar, rutiner och checklistor, som forcerat appliceras på verksamheten och medarbetarna.
Då det här angreppssättet sällan möts av engagemang och ansvarstagande hos medarbetarna så upprätthålls och hanteras ofta dessa strukturer istället genom centraliserad detaljstyrning, kontroll och övervakning.

Givetvis ska vi följa lagar och leva upp till alla skyldigheter, och absolut behöver vi ta fram tydliga strukturer, delegera uppgifter och säkerställa fungerande rutiner. Jag är inte på något sätt ute efter att vi ska lätta på kraven eller bara godtyckligt tolka regler efter hur det känns och passar.

Men vi behöver förstå att…

Medarbetaren är inte till för att värna om arbetsmiljölagen.

Arbetsmiljölagen är till för att värna om medarbetaren.

 

Syftet

Det handlar alltså inte om att sänka ribban, snarare höja den. Men framför allt om att börja i rätt ände. Att förstå syftet bakom paragrafen och utgå från det som det faktiskt handlar om, medarbetaren och människan.

Syftet med höjdhopp till exempel, är ju inte att få ribban att ligga kvar, utan att hoppa så högt som möjligt. Och i det arbetet är det ju ytterst lämpligt att utgå från, fokusera på och utveckla just den som hoppar. Förstås inom regelverkets ramar.

 

Men att utgå från paragrafen blir som att designa och bygga en fastighet åt ett företag enbart baserat på byggnadsregler, och sen försöka pressa in företaget och tvinga dem anpassa sin verksamhet och sina behov efter regelkonstruktionen.
Istället för att designa och konstruera utifrån en förståelse för företagets verksamhet och behov, och därifrån sen bygga så det även uppfyller regelverken.
Om vi utgår från fel ände kommer vi helt enkelt aldrig få det riktigt bra och fungerande.

Då blir det istället lika bakvänt och knasigt…

  • Som att försöka skriva en fängslande bok utifrån från de grammatiska reglerna, istället för en gripande berättelse och handling.
  • Som att säga till taxichauffören att följa alla skyltar men inte vart vi ska.
  • Som att installera ett säkerhetssystem utan att veta vad som ska skyddas, eller ens varför.
  • Som att orientera sig i terrängen utifrån en teckenförklaring, men utan själva kartan.

Att utgå från paragrafen istället för människan blir som att försöka skapa trivsel genom att sätta upp en skylt: TRIVSEL TACK!

 

Förståelse

Om någon inte förstår hjälper det ju inte att prata högre, och i linje med detta hjälper det sällan att kommunicera hårdare gällande paragrafer och rutiner. Vi behöver först skapa förståelse, engagemang och ansvarstagande kring själva syftet, och därifrån sen tydliggöra och påminna om reglerna och ha en dialog om rutiner.

 

I vilken ände en organisation verkar utgå ifrån kan visa sig i hur arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet konkretiseras.  

Handlar arbetet huvudsakligen om riskfaktorer och kvantitativa måltal kring tillbud, olyckor, skyddsronder, sjukfrånvaro, personalomsättning, m.m?

Eller handlar det mer om friskfaktorer och kvalitativa mål kring kultur, välmående, tillit, engagemang, trygghet, samarbete, ansvarstagande, ledarskap m.m?

Båda delar behövs och alla dessa aspekter är relevanta, men vad vi väljer att utgå ifrån och bygga verksamheten på, gör stor skillnad.

 

Så vad kan vi då göra för att utgå mer från människan, och därigenom utveckla en mer trygg, hållbar och fungerande verksamhet?

Det finns förstås många olika insatser att göra, och vad som är mest relevant beror ju förstås på hur det ser ut hos just er. En bra start är därför att kartlägga läget och ta reda på hur olika delar faktiskt hanteras och i praktiken värderas hos er.

Sen, med en uppdaterad och tydlig kartbild vid sidan av den gällande teckenförklaringen kan ni göra välgrundade vägval för att faktiskt ta er dit ni vill och skapa en hållbart fungerande organisation och verksamhet.

 

Balansen

Hur ser ut hos er, hur är balansen mellan:

  • Uppgiften och Utföraren

Vilket utrymme får utförarens förutsättningar i förhållande till kraven på uppgiften?

  • Strukturen och Kulturen

Hur mycket resurser lägger ni på att bygga en stark kultur jämfört med att skapa en fungerande struktur?

  • Funktioner och Relationer

Hur mycket fokus lägger ni på att utveckla relationer jämfört med att optimera funktioner?

  • Riskfaktorer och Friskfaktorer

Hur mycket arbetar ni med att stärka friskfaktorer i förhållande till att hantera riskfaktorer?

  • Hur bra jobb vi gör och Hur bra vi jobbar

Hur mycket tid lägger ni på att jobba bra tillsammans jämfört med att leverera bra jobb?

  • Resultat och Engagemang

Hur hårt jobbar ni för att upprätthålla engagemanget i förhållande till att nå resultatet?

  • Arbetet och Samarbetet

Hur mycket investerar ni i att stärka samarbetet i förhållande till att driva arbetet?

 

Så, vart har ni balans, och vart behövs komplettering?

Vad behöver ni göra mer av, och vad behöver ni göra mindre av?

 

Slutsats

Arbetet med arbetsmiljö och säkerhet handlar alltså inte främst om att säkerställa att reglerna efterlevs, utan om att deras syften uppfylls. Och syftet är alltså inte att paragraferna ska hållas, utan att medarbetarna ska hålla.

Syftet med SAM är inte att ha ett system, utan att faktiskt skapa en tillfredsställande arbetsmiljö.
Syftet med en checklista är inte att den ska bli ifylld, utan att hjälpa medarbetaren att få med alla bitar och utföra ett säkert arbete.
Syftet med en kurs är inte att den ska bli gjord och avbockad, utan att skapa insikt, lärande, förståelse, medvetenhet och förändring.

Givetvis måste Arbetsmiljöverkets paragrafer följas. Men de är bara ett minimikrav – ett juridiskt styrmedel för att värna om medarbetarens hållbara, hälsosamma och trygga arbetsliv. Jag förespråkar alltså inte lättnader. Om något, så förespråkar jag skärpning – där vi inte nöjer oss med regelefterlevnad, utan även tar ansvar för att syftet verkligen uppfylls. Att vi utgår från människan och skapar rätt förutsättningar i organisationen, och formar en arbetsplats där struktur och kultur stöttar varandra.

 

När vi gör detta kommer arbetsmiljöarbetet drivas med medarbetarna – inte mot dem. Och då handlar det dessutom inte bara om att reducera, förhindra och eliminera, utan minst lika mycket om att stärka, möjliggöra och skapa.

Alltså: att forma en trygg och positiv arbetsplats med välmående, engagerade och ansvarstagande medarbetare som tillsammans driver verksamheten framåt.

 

JL Wallenberg

Lämna en kommentar